Dag 5: Kinnekulle, familjebesök och utsikt över Vänern

Fredag 17 Juli.

Dag fem är avklarad, och i kväll sitter jag vid ett vindskydd högst uppe på Kinnekulle med en fantastisk utsikt över Vänern. Det var hit jag ville komma i dag, och nu sitter jag här och det känns onekligen bra.

Dagens etapp en av de kortaste under hela resan mot Stockholm. Ursprungligen var den tänkt att bli omkring 28 kilometer, men precis som tidigare dagar blev det några extra omvägar och till slut landade dagens distans på 31 kilometer.

Morgonen började i behaglig temperatur när jag gav mig av mot Filsbäck camping för att fylla på vatten och låna toaletten. Därifrån fortsatte jag till Handlar’n i Källby, där jag unnade mig en liten paus med kaffe, banan, proteindryck och glass. Det blev en lugn och skön stund innan jag fortsatte vidare mot Blomberg.

I Blombergs hamn gjorde jag ett stopp vid hemmahamnen för vikingaskeppet Sigrid Storråda. Jag fick dessutom hjälp av en vänlig själ att fylla på vattenflaskorna – något som verkligen behövs när temperaturen stiger och solen ligger på. På vägen passerade jag också de gamla hällristningarna i Blomberg och stannade för att fotografera dem.

Dagens stora höjdpunkt väntade dock längre fram. Vid det stora kalkbrottet på Kinnekulle mötte jag upp mamma och min syster. De hade redan väntat där en stund när jag kom fram, och min syster hade ordnat pastasallad, bullar, melon och annat gott. Efter flera dagar ensam på vägarna var det fantastiskt att få tillbringa några timmar tillsammans med dem.

Senare skjutsade min syster mig till Coop i Hällekis så att jag kunde fylla på förråden med proteindryck och vatten inför natten och den kommande dagen. Därefter körde hon tillbaka mig till kalkbrottet så att jag kunde fortsätta därifrån utan att bryta kedjan av kilometer mellan Göteborg och Stockholm.

Den sista delen av dagen gick rakt uppför 200 höjdmeter på 3 km. Till slut nådde jag utsiktstornet högst upp på berget och strax därefter det vindskydd där jag nu ska tillbringa natten. Här finns bänkar, grillplats, ved och möjlighet att sova under tak, men framför allt finns här en utsikt som gör det svårt att vilja gå och lägga sig.

I morgon väntas kraftiga regn över Mariestad mitt på dagen, så planen är att ge mig av redan vid fyratiden på morgonen för att försöka hinna fram innan skyfallet drar in. Kanske kan jag hitta någon plats att sitta inomhus, ladda powerbanken och vänta ut ovädret innan jag fortsätter mot nästa mål, Snapen.

Det mest förvånande just nu är ändå hur kroppen känns. Efter fem dagar med långa etapper, värme och en tung ryggsäck känner jag mig märkligt fräsch i kroppen. Skitig men fräsch. Visst har det funnits stunder under dagarna då värmen och ansträngningen har tagit ut sin rätt, men här uppe på Kinnekulle känner jag mig inte sliten. Benen känns bra, energin finns kvar och självförtroendet har vuxit.

Stockholm känns fortfarande väldigt långt borta men inom räckhåll. Jag har ännu inte ens nått Göta kanal, dit jag kommer först om ett par dagar. Nästan två veckor återstår innan jag når målet. Samtidigt har nästan en tredjedel av äventyret redan passerat.

Och just nu känns det faktiskt som att Stockholm kommer att vara möjligt att nå.